fredag 20 maj 2011

Jösses

Ibland önskar jag att jag kunde lära mig... Lära mig att lyssna ordentligt på min kropp, att bara låta bli att pressa mig själv när jag egentligen har ont...

Man tänker att "ja men nu är jag ju bättre, då kan jag ju faktiskt göra det ändå, det är ju inte så farligt längre!". Och så gör man något när man för stunden känner sig lite bättre, och sen blir allt värre igen. Som nu med ryggen. Det kändes helt okej. Jag gick till hundgården med Barney och busade massa med honom. Jag gick hem. Ryggen är helt körd igen. Jag gjorde samma sak igår. Ryggen kändes bättre, jag tänkte att jag kunde busa lite med Barney, böjde mig ner för att ta upp en leksak från golvet och sen var det kört.

Det här funkar inte längre, jag vill vara bra! Jag vet att det inte alls har gått många dagar, men jag har inget tålamod. Och jag vet att jag borde vila upp mig och låta ryggen bli hel bra först, innan jag sätter igång igen, om det inte ska gå tillbaka och bli värre igen.

Och jag vet, jag borde gå till läkare. Jag borde bråka och tjafsa och stå på mig tills jag får den där jävla bröstförminskningen. Även om dom sa sist i Göteborg att jag behövde gå ner ännu mer i vikt först, för att brösten kanske krymper då med. Jag har gått ner i vikt. Inte alla dom kilona som dom sa att jag behövde gå ner, men ändå en bra bit på vägen. Brösten krymper inte. Det känns snarare som om dom är större nu än innan. Vilket dom säkert inte är, men eftersom resten av min kropp blir mindre men inte brösten så får man det intrycket. Och min kropp orkar inte bära upp min byst längre, det är troligtvis därför jag har fått så jäkla ont i ryggen nu igen.

Samtidigt tar det emot. Jag gillar mina bröst, det är en del av min kropp som jag faktiskt är riktigt nöjd med, egentligen. Men när inte kroppen orkar med längre så har jag inte riktigt något val. Och med mindre byst skulle träningen underlättas också, att inte ha två stora tunga klumpar i vägen när man är ute och promenerar (springa går inte, det gör för ont i rygg, axlar och till och med brösten, eftersom det knappt finns sport-bh i rätt storlek att köpa). Jag behöver verkligen göra något åt det här, snart. Jag kan inte hålla på så här mycket längre.

3 kommentarer:

  1. sv: jag har 36 och 37 på skorna :) vad har du??

    SvaraRadera
  2. Usch, det där lät verkligen inte kul. Hoppas att bröstförminskningen går igenom, vet hur det känns med ryggsmärtor, det är inge kul alls. Ta hand om dig! / hon

    SvaraRadera