Ursäkt

Jag ber om ursäkt för det lite panikartade inlägget tidigare idag. Men ja, ibland får man få lite panik, och det här är ju faktiskt min personliga blogg och det är mitt sätt att få ösa ur mig mina tankar och känslor ibland, även om det bara är tillfälligt. Men ja, det var kanske lite överdrivet.

Ber också om ursäkt för kommentaren om vänner i listan förut. Det är säkert mitt fel alltihop. Jag menar, jag fick jobb i Norge och stack ganska plötsligt, eftersom jag skulle börja omgående. Och ja, jag valde att flytta till Falköping efter Norge, för det var där jag hade pojkvän, "frugan" och jag började lära känna nya människor där. Och för er som känner mig så vet ni att jag inte har lätt för att lära känna nya människor, jag har svårt att få nya vänner. Och jag ber om ursäkt om det fick er att känna som om jag inte brydde mig om er, för det gjorde jag. Det bara kändes som om det var mitt fel att jag fick jobb och inte hann säga hej då ordentligt. Jag försökte faktiskt med en del. Jag ringde. Hade nån timma på mig efter packningen. Folk var upptagna. Så förlåt mig, FÖRLÅT om det är mitt fel att det blev så fel.

Och ja, jag har spytt en del galla över Göteborg, men jag behövde dessutom verkligen komma bort därifrån. För mycket hade hänt. Efter pappas hjärtproblem och sjukskrivning och allt så behövde jag komma bort. Koppla bort allt. Och för att jag skulle kunna vara mig själv fullt ut och återgå till att kunna må bra igen, så behövde jag miljöombyte, jag behövde få komma bort, börja om på nytt.

Kalla det att fly från problemen om ni vill, jag vet att det på ett sätt var det jag gjorde. Men det var något som behövde göras för ett tag, för att jag skulle kunna orka ta tag i allt och ordna upp mitt liv igen. För att överhuvudtaget orka ta tag i problemen. Ibland är det faktiskt så, man kan behöva fly för att få lite perspektiv och kunna ladda upp batterierna igen för att orka med. Det är också i de lägena man på riktigt märker vilka som är ens riktiga vänner. Vilka som håller kontakten, vilka som kommer och hälsar på, vilka som ställer upp, oavsett vad.

Så förlåt mig, FÖRLÅT om allt jag gjorde blev fel. Men jag gjorde det för min skull. För att kunna orka ställa upp för andra och hjälpa andra måste man ibland tänka på sig själv i första hand. Så ja, förlåt om jag behövde tid för att ta hand om mig själv, hjälpa mig själv. Nu när jag äntligen är redo för allt igen så tycks det inte finnas mycket av mitt gamla liv kvar. Däremot har jag ett nytt liv. Nya vänner och bekantskaper, nya möjligheter, en ny framtid, och för en gångs skull vet jag precis vad jag vill med mitt liv!

Och Göteborg, det vill jag faktiskt inte just nu. det lär nog dröja innan jag vill Göteborg på riktigt igen. Besöka, visst. Men bosätta mig? Det gör fortfarande för ont. Jag ska fokusera på mig själv, min utbildning och min familj, som just nu består av Niklas och Barney. De har högsta prioritet i mitt liv just nu, och jag ska, SKA få allt att klaffa!

Inga misstag den här gången!