Falköping?

Jag räknar och funderar och klurar... Och kommer fram till att det faktiskt skulle bli billigare för oss att flytta tillbaka till Falköping. Även om jag kommer behöva busskort för 650 kronor i månaden då. Och även om Barney skulle behöva hunddagis för runt en tusenlapp i månaden. Om vi skulle lyckas få den lägenheten jag har hittat då förstås. Som jag inte har sökt än. Eftersom jag inte vet om jag orkar med att pendla. Eller, egentligen vet jag att jag nog inte orkar det, samtidigt går det inte att komma ifrån att jag egentligen inte alls trivs här i Trollhättan. Det är väl okej att bo här, men inte mer än så. Jag känner knappt nån, det finns knappt nåt att göra, jag går till och från skolan, är på föreläsningar och pluggar, sitter hemma framför datorn eller TVn och tar massa långpromenader med Barney och gör i övrigt inte ett skit. Vilket suger rent ut sagt.

Det är inget liv, det är tidsfördriv. Det är en väntan på att två år ska passera så man får flytta härifrån. Så ska det väl inte vara? Man ska väl inte bara gå och räkna månader tills man kan säga upp lägenheten här och söka ny i en annan stad? Jag funderar och räknar och klurar lite till. Kan det vara värt att pendla den där jäkla sträckan tre dagar i veckan i två år, om man nu skulle flytta? Kan det vara så att det är bättre att lägga massa tid på pendling istället för att bara gå hemma och göra ungefär ingenting och vantrivas i två år?

Fast det är klart, allt kan ju bli bättre. Vem vet, jag kanske börjar stortrivar här i Trollhättan redan imorgon? Jag tvivlar på det, men mirakel kan ju faktiskt inträffa sägs det.